Första besöket hos MVC och om förlossningen

Leia och en av hennes favoritkompisar hos farmor <3
 
Igår var även första besöket hos vår barnmorska. Vi fick inte samma barnmorska som sist eftersom hon vi hade jobbar numera på förlossningen. Men jag hade träffat denna barnmorskan tidigare och jag är jättenöjd. Väldigt snäll, omtänksam och trevlig. Ja iaf så pratade vi lite om förra graviditeten och förlossningen. Hon frågade mig hur jag tyckte att det var och ja sa; "Ja, det var uttraget, tog lång tid!" Att jag låg med förvärkar ganska länge innan de spräckte hinnorna på mig innan det satte igång på riktigt. Så sa hon, "Ja, förstår att du tycker att det tog lång tid, och så intressant att vi ser lite annorlunda på det, så som vi registrerar det i journalen är först när du kommer in i den aktiva fasen" Så visade hon mig diagrammet, jag kikade lite och kollade tider när de skrivit in allt och så jag sa "Ja justdet, här spräckte dom hinnorna och här är var hon ute" Alltså i början på strecket och sen i slutet på strecket. Så frågade hon mig om jag hade någon bedövning, nej bara lustgas. "Oj, ja det var starkt jobbat, för vanligtvis för förstföderskor så brukar detta diagrammet vara ungefär här borta" Så pekade hon på andra sidan av skärmen medan mitt lilla streck var i början. Visst gick inte min förlossning i raketfart, vilket jag jämfört mig med andra som berättat om sina förlossningar som tog ca 1 timme eller lite mer från första värken. Men enligt henne så var 3,5 timme i aktiv fast ganska snabbt. Jag hade dock en låång latensfas. För övrigt var det en normal förlossning och allt gick jättebra. 
 
Iaf så frågade hon mig hur jag hade tänkt inför nästa förlossning och jag sa att jag förmodligen inte kommer att åka in förrän värkarna är riktigt igång, eftersom det var så uttraget sist och jag fick åka hem emellan. Men hon rådde mig att åka in direkt den här gången för eventuellt så kan det gå mycket snabbare, eftersom hon tyckte att jag hade en kort aktiv fas. Så ja, jag blev lite paff faktiskt och tänkte bara snabbt "Tänk om det går för fort?" Men den tanken försvann snabbt igen. Jag trodde ju att min förlossning var av de längsta, men så var tydligen inte fallet. Jag känner mig iaf relativt lugn inför förlossningen, men smärtan ser jag inte fram emot.. 

Jag sa att denna gången så vill jag nog ha epidural om vi hinner ta den, för det hann vi inte sist. Det blev liksom så intensiv smärta på en gång efter några minuter då de spräckt hinnorna, och jag minns att jag frågade en barnmorska "Gör det ondare än såhär!?" och jag fick svaret "Ja, det kommer det göra" så tänkte jag bara, jag kommer svimma om det blir mer smärta. Så jag bad om en spruta, men då var det ju försent. Hon var redan på väg ut och smärtan blev inte värre än så heller så det gick bra med lustgasen. Jag har dock lite ambivalenta tankar kring epiduralen. Kommer jag kunna gå efteråt? Kommer jag orka krysta lika hårt? Kommer bebisen bli påverkad? Och andra sidan, smärtan blir inte lika intensiv. Så ja, jag får klura lite på den ett tag. Det är ju några månader kvar innan bebisen vill ut, förhoppningsvis :) 

Kommentera här: