Vecka 16

Nu har vi gått in i vecka 16 <3
 
Jag tycker nästan att magen ser större ut på bilden än nu när jag sitter här och skriver. Men det känns som det är lite olika från dag till dag. I morse tyckte jag inte det syntes alls mycket, förutom all vikt jag lagt på mig då. Men det får jag stå ut med. Det känns mer nu att det finns nåt i litet där inne när jag hamnar på mage i sängen.
 
Barnet sparkar och rör sig nu för fullt och många blivande mammor känner nu för första gången att barnet rör på sig. Fostervattnet fungerar dock som en ljud- och rörelsedämpare så om du är förstagångsföderska kan det dröja ytterligare några veckor innan du känner av rörelserna. Ofta känns det mer som ett ”fladder” än som en faktisk spark. Det är lätt att blanda ihop denna känsla med gaser och tarmrörelser innan du lärt dig att det faktiskt är ditt barn som rör sig.  

Runt vecka 16 så flyttar navelsträngens fäste ner på barnets mage för att hamna på rätt plats. Skelettet hårdnar i och med att benen förkalkas och denna process kallas för ossifikation. Barnet kan svälja och suga på tummen. På huden finns ett fint fjunliknande hår s.k. lanugohår. Lanugohåret är nästan helt försvunnet när barnet föds, men ibland kan det finnas lite lanugohår kvar främst på rygg och skuldror när barnet kommer ut. Källa

 

Jag känner mig relativt piggare nu, fast illamåendet hänger i, mest morgon och kväll då det blir ett tryck och halsbrännan kommer. Men maten får jag allt behålla, men någon enstaka gång så... Jag känner inga rörelser ännu, trots att jag ibland tycks mig känna nåt så tror jag nog mest det är tarmarna som jobbar. Tiden för ultraljud är bokad och denna gången har vi bestämt att vi ska ta reda på vad det blir för kön. Mest för nyfikenhetens skull. Vi tog inte reda på könet när vi väntade Leia utan det fick bli en överraskning. Jag tyckte det var lite frustrerande ibland att inte veta vad det skulle bli, men samtidigt var det så klart spännande! Men med min otålighet och kanske lite kontrollbehov så var det aningen jobbigt ibland. Jag har även fått ett brev om att jag ska börja äta järntabletter i vecka 20... Vilket jag INTE ser fram emot. Jag gjorde det förra graviditeten och fick kräkas ganska mycket. Och jag känner bara; jag orkar inte spy mer! Så igår kom mamma hit när hon skulle passa Leia några timmar, med leverpastej och broccoli. Jag får börja med det på smörgåsarna och som tillbehör till maten så kanske värdena blir aningen bättre. Så gjorde jag sist och det blev faktiskt bättre. Fast måste jag äta det där tabletterna så får jag väl ge det en chans... 

Jag har en tenta som ska in i morgon och jag har en hel del kvar att skriva på den, så jag ska sätta igång nu direkt :) 

Hoppas ni får en fin dag!

Första besöket hos MVC och om förlossningen

Leia och en av hennes favoritkompisar hos farmor <3
 
Igår var även första besöket hos vår barnmorska. Vi fick inte samma barnmorska som sist eftersom hon vi hade jobbar numera på förlossningen. Men jag hade träffat denna barnmorskan tidigare och jag är jättenöjd. Väldigt snäll, omtänksam och trevlig. Ja iaf så pratade vi lite om förra graviditeten och förlossningen. Hon frågade mig hur jag tyckte att det var och ja sa; "Ja, det var uttraget, tog lång tid!" Att jag låg med förvärkar ganska länge innan de spräckte hinnorna på mig innan det satte igång på riktigt. Så sa hon, "Ja, förstår att du tycker att det tog lång tid, och så intressant att vi ser lite annorlunda på det, så som vi registrerar det i journalen är först när du kommer in i den aktiva fasen" Så visade hon mig diagrammet, jag kikade lite och kollade tider när de skrivit in allt och så jag sa "Ja justdet, här spräckte dom hinnorna och här är var hon ute" Alltså i början på strecket och sen i slutet på strecket. Så frågade hon mig om jag hade någon bedövning, nej bara lustgas. "Oj, ja det var starkt jobbat, för vanligtvis för förstföderskor så brukar detta diagrammet vara ungefär här borta" Så pekade hon på andra sidan av skärmen medan mitt lilla streck var i början. Visst gick inte min förlossning i raketfart, vilket jag jämfört mig med andra som berättat om sina förlossningar som tog ca 1 timme eller lite mer från första värken. Men enligt henne så var 3,5 timme i aktiv fast ganska snabbt. Jag hade dock en låång latensfas. För övrigt var det en normal förlossning och allt gick jättebra. 
 
Iaf så frågade hon mig hur jag hade tänkt inför nästa förlossning och jag sa att jag förmodligen inte kommer att åka in förrän värkarna är riktigt igång, eftersom det var så uttraget sist och jag fick åka hem emellan. Men hon rådde mig att åka in direkt den här gången för eventuellt så kan det gå mycket snabbare, eftersom hon tyckte att jag hade en kort aktiv fas. Så ja, jag blev lite paff faktiskt och tänkte bara snabbt "Tänk om det går för fort?" Men den tanken försvann snabbt igen. Jag trodde ju att min förlossning var av de längsta, men så var tydligen inte fallet. Jag känner mig iaf relativt lugn inför förlossningen, men smärtan ser jag inte fram emot.. 

Jag sa att denna gången så vill jag nog ha epidural om vi hinner ta den, för det hann vi inte sist. Det blev liksom så intensiv smärta på en gång efter några minuter då de spräckt hinnorna, och jag minns att jag frågade en barnmorska "Gör det ondare än såhär!?" och jag fick svaret "Ja, det kommer det göra" så tänkte jag bara, jag kommer svimma om det blir mer smärta. Så jag bad om en spruta, men då var det ju försent. Hon var redan på väg ut och smärtan blev inte värre än så heller så det gick bra med lustgasen. Jag har dock lite ambivalenta tankar kring epiduralen. Kommer jag kunna gå efteråt? Kommer jag orka krysta lika hårt? Kommer bebisen bli påverkad? Och andra sidan, smärtan blir inte lika intensiv. Så ja, jag får klura lite på den ett tag. Det är ju några månader kvar innan bebisen vill ut, förhoppningsvis :) 

Vecka 15

Så var vi inne i den 15.e graviditetsveckan

I vecka 15 har ditt förstorade hjärta nu en 20% högre kapacitet än innan du blev gravid. Detta för att klara av att förse både din och barnets syretillförsel. Runt vecka 15 kan man idag utföra fostervattenprov för att upptäcka eventuella kromosomrubbningar såsom Downs syndrom.

Barnet är i vecka 15 ungefär 10,5-11,5 centimeter långt mellan huvud och stjärt och väger runt 80 gram. Är du omföderska kan du ibland känna barnet röra sig redan nu, vilket ofta upplevs som ett litet fladder. Om du väntar ditt första barn så kommer det säkert att dröja till vecka 20, eller senare, innan du känner de första fosterrörelserna. källa

Jag mår fortfarande illa, kräkningar varje dag och trötthet. Illamåendet är dock inte lika påträngande som det var i början, men det är där, varje dag. Oftast på kvällarna och även på morgonen som det liksom blivit som en rutin att jag går på toaletten det första jag gör. Ja, bebismagen har väl börjat komma, men det är mest vätska och hull som lagt sig. Fast jag börjar känna livmodern och att den har blivit större. Jag kan fortfarande ligga på mage i sängen, även fast jag får ont i ländryggen när jag ligger på mage, vilket jag haft problem med ända sen första graviditeten. Jag kan ha mina vanliga byxor fortfarande även fast jag gått upp 4-5 kg redan. Ja som sagt, med mina gener så är det inga problem med viktökningen. Men jag vill verkligen inte att det ska bli mer än sist gång. Då gick jag upp totalt 22 kg. 13 kg rann bort bara de första månaderna, sen fick jag jobba bort resten vilket gick ganska bra. Känner också att jag blir anfådd mycket lättare än innan och törsten håller i sig den med. Jag behöver faktiskt inte springa och kissa stup i kvarten, vilket är ganska skönt.