Torsdag | Tålamod

Köpte nytt doftljus på Mio här om dagen! Doftar såå gott! Och blommorna står fint kvar efter Leias 3-års kalas vi hade i helgen :)
 
Hej! Åh... jag känner att mitt tålamod inte är det vanliga längre. Speciellt inte med en treåring som gör det mesta som hon vill och inte lyssnar alls på vad jag har att säga. Det är inte ofta hon lyssnar på vad jag säger eller gör som jag säger utan det är för det mesta tvärt om, eller bara ignorerar... "Nu ska vi gå, kan du ta på dig skorna?" - Nej, eller inget svar. "Ska jag hjälpa dig?" - Nej! Kan själv! eller inget svar "Kom nu, nu ska vi sätta oss i bilen" - Nej, eller inget svar, helst springa iväg. "Stanna hos mamma nu, och spring inte iväg" - Hon springer självklart iväg med en gång. "Nu ska vi gå över vägen, ta min hand så går vi" - Nej, jag är stor, kan gå själv! eller krånglar ur mitt grepp Ja.. Listan kan göras väldigt lång. Samtidigt som man får ständigt "tvärt emot beteende" så ska man också vara 110% tillgänglig. Jag älskar henne så högt och så innerligt som man bara kan älska sitt barn. Och jag får så jäkla dåligt samvete när det tillslut rinner över för mig och jag låter eller blir arg när man får tvinga henne att hålla handen, eller ta på skorna t.ex efter att man sagt till ca mellan 5-10 gånger och stått i hallen och väntat 20 min på att hon ska komma. Höggravid, ont i kropp och tung som en sumo har jag inte riktigt samma tålamod känner jag.. Hur ska det då gå när bebis har kommit? Och det plötsligt finns ett litet knyte som är så beroende av mig... Två stycken? Ja.. det kommer säkert gå bra. Är glad att O kommer vara hemma i nästan en månad när bebis kommit, så jag kan ägna mig åt amning och vakna nätter, och kanske lite sömn också ;) 

Kommentera här: